Nytt om utfodring för feta och/eller EMS-hästar – Del 2, blötläggning och konservering av grovfoder

Ägare till sockerkänsliga hästar får ibland rådet att blötlägga hö. Eftersom WSC, som namnet antyder, är vattenlösligt, så kan man alltså genom att blöta höet kan därför laka ur sockret till en viss del. När detta har testats tidigare har resultaten dock varit väldigt varierande, och dessutom finns risken för att även andra näringsämnen lakas ur och att den hygieniska kvaliteten försämras. Ofta innebär också studierna som görs enbart analyser på själva höet. I en studie ville man därför testa effekten av att blötlägga hö, på en grupp överviktiga hästar. 12 hästar med konstaterad övervikt och EMS ingick i studien och fick varje dag 1,25% av sin kroppsvikt i torrsubstans hö. Höet gavs i två givor dagligen varav den ena blötlades i 16 timmar och den andra i 7 timmar. Analyserna på höet visade att blötläggning i 16 timmar minskade innehållet av WSC med 43% medan blötläggning i 7 timmar minskade det med 24%. Även en hög andel av mineralerna urlakades. Detta medförde en minskning av halten torrsubstans som hästarna fick i sig, vilket innebär att den hamnade under den undre gränsen för vad som är acceptabelt ur hälsosynpunkt.

Alla hästar gick ner signifikant i vikt. Dock, vilket var en stor brist i denna studie, saknades en kontrollgrupp som fick o-uppblött hö, och gruppen jämfördes istället med en grupp hästar i en annan liknande studie som fått torrt hö av liknande kvalitet, vars viktminskning i snitt var hälften av den som sågs hos hästarna i den nya studien. Även andra parametrar så som smältbarhet mm testades i denna studie. Forskarnas slutsats var att uppblötning av hö riskerar att minska torrsubstansinnehållet i foderstaten så pass mycket att det kan ha hälsorisker, även om mängden hö innan blötläggning når upp till gränsen (4).

 Konservering har betydelse för sockerhalten

I en svensk studie jämförde man sockerhalten i höet vid olika metoder av konservering och blötläggning. Man konserverade en vall bestående av timotej, ängssvingel och rödklöver som ensilage (40% TS) och hösilage (61% TS) med och utan mjölksyrabakterier, samt som hö (84% TS). Man jämförde även tid för konservering (3, 6, 12 och 18 månader), och man blötlade grovfoder som konserverats i 3 och 12 månader, i 12 och 24 timmar. Man såg, som väntat, att ju lägre torrsubstans desto lägre halt av WSC per kg TS. Den nyskördade vallen hade en WSC-halt på 10,1% av TS, och i genomsnitt hade höet en halt på 9,5%, hösilaget 4,5% och ensilaget 2,4%. Tillsättning av mjölksyrebakterier minskade WSC-halten i ensilaget men inte i hösilaget. Blötläggning av hösilage i 12 timmar minskade halten signifikant (från 4,8% socker av TS till 2,1%) men någon vidare minskning efter 24 timmar kunde inte ses. Däremot vid blötläggning av höet sågs en minskning från 9,5% till 5,4% efter 12 timmar och till 3,8% efter 24 timmar.

Vad gällde effekterna av lagring så sågs en del intressant. Varken hos hö eller hösilage sågs några signifikanta skillnader i det totala innehållet av WSC. Däremot fanns en liten trend mot ökad halt i höet efter 12 och 18 månader, jämfört med efter 3 och 6 månader, och en minskad halt i hösilaget. Dessa skillnader var inte signifikanta och kan därför ha berott på slumpen. När man tittade på de olika sockerarterna var för sig så sågs en signifikant ökning av fruktosinnehållet i hö som lagrats 18 månader, jämfört med 3. Detta är intressant eftersom ett gammalt seglivat råd till hästägare med fånghästar har varit att ge dem fjolårshö, då man av någon ologisk anledning trott att näringsämnen skulle försvinna med tiden. Detta stämmer inte, om inte höet är mögligt, och tydligen är det alltså nästan tvärtom med socker – i alla fall med fruktos. Så inte bara är det onödigt att ge rådet om fjolårshö till fånghästar, då det inte är evidensbaserat – det kan alltså till och med vara olämpligt. Dock ska det kommas ihåg att skillnaderna som sågs i denna studie var små, och för alla andra sockerarter än fruktos var de inte signifikanta. Forskarnas slutsatser var att ensilering var det enskilt bästa sättet att minska WSC-halten i vallfoder, och att hö och hösilage uppblött i 12 timmar även det får en lägre halt av WSC (4). För en hobbyhästägare är ensilage nästan aldrig ett alternativ på grund av hanteringen det kräver med silos och mekanisk utfodring. Däremot är hösilage ett vanligt fodermedel till hästar i Sverige och bör övervägas som alternativ till sockerkänsliga hästar.


 

Källor, del 1 & 2:

  1. Harris, P.A., Ellis, A.D., Fradinho, M.J., Jansson, A., Julliand, V., Luthersson, N., Santos, A.S. and Vervuert, I. (2016) Review: Feeding conserved forage to horses: recent advances and recommendations, Animal, 2016:1-10
  2. de Laat, M.A., Hampson, B.A., Sillence, M.N. och Pollitt, C.C. (2016) Sustained, Low-Intensity Exercise Achieved by a Dynamic Feeding System Decreases Body Fat in Ponies, Journal of Veterinary Internal Medicine, 30:1732-1738
  3. Longland, A.C., Barfoot, C. och Harris, P.A. (2016) Efficacy of Wearing Grazing Muzzles for 10 Hours per Day on Controlling Bodyweight in Pastured Ponies, Journal of Equine Veterinary Science, 45:22-27
  4. Müller, C.E., Nostell, K. och Bröjer, J. (2016) Methods for reduction of water soluble carbohydrate content in grass forages for horses, Livestock Science, 186:46-52

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.