Uppbunden i spilta vs lös i box – hur påverkas beteendet?

I dagarna har Jordbruksverket kommit ut med nya föreskrifter och allmänna råd om hästhållning, vilka finns att ladda ner här. I de nya föreskrifterna är spiltor som uppstallningsform fortfarande tillåtna, vilket har skapat reaktioner i sociala medier. Spiltor verkar för många vara förknippade med en sämre hästhållning och individuella boxar verkar anses vara ett bättre alternativ för hästarnas välfärd. Djurs välfärd beror till stor del på djurens möjlighet att utöva sina naturliga beteenden. I den här artikeln vill jag därför ge en bild av vilken roll det egentligen spelar för hästarnas möjlighet att utöva sina naturliga beteenden, om de är uppbundna i en spilta jämfört med lösa i en enskild box.

Lösdrift med fri tillgång till bete/födosök och kompisar är det bästa jämfört med både box och spilta

Hästen är ett flocklevande stäpp- och bytesdjur, varför rörelse, möjlighet till flykt, och sociala interaktioner är mycket grundläggande behov hos hästen evolutionärt sett. När vi stallar upp hästar så inskränker vi i första hand deras möjlighet att röra sig fritt samt ofta även deras sociala interaktioner. För att förstå varför detta är viktigt behöver man därför förstå hur dessa beteenden är viktiga för hästen. Som bytesdjur är hästens första instinkt när den blir skrämd, att fly. Detta vet alla som håller på med hästar och det är också något som starkt präglar hur vi hanterar hästar med avseende på säkerhet och rutiner. I en box, spilta, transport eller annan plats där hästen är uppbunden eller instängd så finns inte alternativet att fly om hästen blir skrämd, vilket kan orsaka stress, och ibland kronisk sådan, hos hästen. Men hästar är också anpassningsbara, och behovet att fly (utöva flyktbeteende) finns heller inte så länge hästen inte blir skrämd (jämför med tuggbehovet som alltid finns oavsett om hästen får sitt energi- och näringsbehov tillgodosett eller inte). Olika hästar är olika lätt-skrämda och anpassar sig olika bra till att stå uppstallade. Tiden i utevistelse påverkar också – om hästen går i hage hela dagen så får den utlopp för sitt rörelsebehov under den tiden. Många hästar tolererar att stå på box eller uppbundna – det vill säga att få sina rörelse- och flyktbeteenden inskränkta, men denna toleransnivå är individuell och det kan också sägas att även om en häst inte verkar stressad eller verkar fara illa av att stå uppstallad en större del av dygnet så menar många som har hästar i lösdrift eller aktiv uppstallning att hästarna blir friskare (har lägre förekomst av kolik) samt får ett mer naturligt beteende. Det har gjorts flera jämförande studier mellan grupp- och lösdriftshållning och isolerad/box-hållning vars slutsatser pekar mot att det är positivt för hästar, både fysiologiskt och mentalt, att hållas i grupp och med större rörelse. Eftersom hästar är ett stäppdjur så finns också ett behov av allmän rörelse, precis som hos människor eller andra rörliga djur. Brist på rörelse kan bidra till övervikt och metabola sjukdomar, och orsaka stress.

Dessutom har hästen ett stort socialt behov. I det här avseendet spelar det egentligen ingen roll om hästen hålls uppbunden eller inte, ifall den inte kan socialisera med andra hästar så kan detta orsaka stor stress och dessutom utlösa stereotypier som krubbitning och vävning. Hos hästar med utvecklade stereotypier har dessa setts öka i förekomst ju mer isolerad hästen är – vävande hästar som inte kan se eller höra några andra hästar väver mer, än de som kan se andra hästar, och de som kan nosa på / socialisera med andra hästar väver minst, för att ta ett exempel.

Att hålla hästar i spilta innebär att hästarnas rörelsefrihet inskränks ytterligare än när de står på box. Dock kan spilta innebära att hästarna kan socialisera bättre med sina grannar än i box med helvägg, och det har visat sig att hästar på spilta med fri tillgång på grovfoder har ungefär samma ätmönster som frilevande hästar, om de också har social kontakt, medan hästar på box utan social kontakt har setts tillbringa mindre tid ätande än frilevande hästar. Många jämförande studier jämför hästarnas beteende, stress och interaktioner när de är isolerade (det vill säga ensamma i en box) jämfört med grupphållning (det vill säga två eller fler hästar i en box eller lösdrift) eller som frilevande. En del studier jämför också olika grader av isolation, till exempel helt isolerad (kan inte se eller höra andra hästar), delvis isolerad (kan se men inte höra eller röra andra hästar, till exempel kan se andra hästar i en hage utomhus, eller, kan se och nosa på andra hästar genom boxgaller men inte komma åt att röra dem, och liknande), med olika typer av grupphållning.

PMU-ston i Kanada.

Om det finns gott om studier som jämför lösdrift/bete/grupphållning med uppstallning/boxhållning, så finns det mycket få studier som jämför uppstallning i spilta med uppstallning i box. Det finns några studier på spilt-uppstallade hästars tidsanvändning, vilket kan jämföras med till exempel frilevande hästar. En av dessa har tittat på ston på så kallade PMU-farms (PMU=Pregnant Mare Urine) i Kanada. I PMU-industrin hålls ston dräktiga för att producera östrogen som man utvinner genom att samla upp stonas urin, och östrogenet används sedan i läkemedel för kvinnor i klimakteriet bland annat. I dessa industrier hålls hästarna normalt i spilta dygnet runt under tiden de producerar hormonet, för att uppsamlingen av urinet ska kunna genomföras. I studien genomfördes beteendeobservationer under dagtid av 110 ston i spiltor, med fri tillgång på grovfoder och möjlighet till social kontakt över spiltväggen, och man kunde visa att dessa ston tillbringade ungefär lika lång tid med att äta, ligga ner, och vila, som visats i studier på hästar på bete. Tolv av hästarna sågs utföra ett stereotypt beteende någon gång under observationen, och fem av dessa utförde stereotypa beteenden mer än 5% av tiden, en siffra som enligt forskarna är låg jämfört med flera andra studier på uppstallade hästar. Dessa positiva resultat avseende tidsbudget och stereotypier, menade forskarna, berodde sannolikt på att hästarna hade fri tillgång på foder och social kontakt.

I en annan studie ville man efterlikna de förhållanden under vilka PMU-stona lever under, för att kunna jämföra beteende och tidsbudget mellan åtta dräktiga ston som fick vara ute i en paddock 30 minuter per dag med åtta ston som inte fick det. Hästarna hölls på liknande sätt som är vanligt i PMU-industrin: uppbundna i spilta, med fri tillgång på grovfoder. Spiltväggarna var konstruerade så att de kunde se och höra varandra men inte röra hästen bredvid. De hade också hästar mitt emot, med foderbord emellan. Hästarna i den här studien hade antingen inte stått på spilta tidigare, eller så var deras bakgrund okänd. Man observerade deras beteende under ett dygn en gång per vecka under studieperioden. Resultatet visade inga signifikanta skillnader i de flesta beteenden, mellan de två grupperna (ute vs inte ute) men däremot stora skillnader mellan de olika individerna: 9 av 16 hästar sågs inte ligga ner en enda gång under observationerna. Däremot sågs inga stereotypa beteenden förutom hos en häst som även visat detta innan studien, och en häst som gjorde detta 0,2% av den observerade tiden. Detta var också enligt forskarna den mest intressanta slutsatsen; den mycket låga förekomsten av stereotypa beteenden, vilket tillskrevs den fria tillgången på grovfoder. Även tidsbudgeten för de flesta hästarna (ättid, vilotid) var normal, dvs lik frilevande hästars. Nio av hästarna låg aldrig ner under observationerna. Då hästarna observerats ett dygn per vecka behöver det inte innebära att de aldrig låg ner under de sex månader som studien pågick; kanske låg de ner andra nätter eftersom inga fysiologiska eller beteendemässiga effekter av sömnbrist noterades hos dessa hästar (hästar kan förvisso stå och sova men de måste ligga ner för att få djupsömn och REM-sömn). Sex månader utan djup- eller REM-sömn borde ha gett sådana effekter. Däremot sågs 13 av hästarna falla ner på framknäna vid flera tillfällen, vilket hästar med sömnbrist tidigare visats göra. Även om inte sömnbristen gav fysiologiska effekter var den alltså ändå så pass stor att hästarna då och då föll ihop. Forskarna förmodade att då de hästar som aldrig sågs ligga ner var äldre och sannolikt inte stått på spilta tidigare i sitt liv, så kunde det ha varit svårare för dem att anpassa sig till en fastbunden tillvaro än yngre hästar och hästar som har den erfarenheten sen innan.

I en studie, den enda jag hittat som jämfört spilta med box i samma grupp hästar, jämförde man åtta hästars vilobeteende i tre olika former av uppstallning: Uppbunden i spilta med social kontakt över spiltväggen, lös i box utan direkt social kontakt, samt grupphållning med flera hästar i gruppboxar. Man såg att hästarnas totala vilo-tid inte skiljde sig markant mellan de olika formerna, däremot fanns det en signifikant skillnad mellan hästarna som hölls i grupp jämfört med de hästar som hölls på box och i spilta, i hur lång tid de låg ner: de grupphållna hästarna låg ner 34% av tiden de vilade, medan hästarna i box och spilta låg ner 16% respektive 14% av vilotiden. Ingen skillnad på gruppnivå mellan hästarna i box och hästarna i spilta alltså, men det fanns individuella skillnader: några av hästarna låg inte ner över huvud taget på hela perioden de stod i spilta. Man mätte även kortisolmetaboliter (dvs restprodukter av stresshormonet kortisol) i hästarnas träck och fann att dessa på gruppnivå var signifikant högre när hästarna stod uppbundna i spilta jämfört med på box eller i grupp. Forskarnas slutsats var att hästhållning i grupp är mest positivt i dessa hänseenden men att eftersom hästar är individer så går det inte, med hänvisning till just den här studien, att göra några generella rekommendationer om huruvida box eller spilta är bättre.

Den viktigaste slutsatsen att dra är egentligen att det skulle behövas fler studier som jämför just spilta och box. Eftersom boxar där hästar går ensamma är den vanligaste formen av hästhållning i Sverige så är det mest relevant att jämföra med detta. Uppstallning på box ger större rörelsefrihet och kanske fysiska fördelar så som mindre svullna leder, men i studierna citerade ovan uppvisar inte hästar i spilta en hög förekomst av stereotypier, vilket kanske borde vara förväntat med tanke på den stora rörelse-restriktionen. Även om det är omöjligt att dra några generella slutsatser om hur spilta vs box påverkar hästars beteende så tycker jag att det verkar som att fri tillgång på grovfoder och social kontakt är de viktigaste faktorerna för att undvika stereotypa beteenden, och att rörelse är sekundärt i det avseendet. Vidare tycker jag att den minskade eller uteblivna liggtiden som vissa hästar uppvisat är problematisk, men att det inte är säkert att det behöver vara ett problem för hästar som alltid stått på spilta. Som med mycket annat är det individuellt vad olika hästar tolererar, och det är inte säkert att box är bättre än spilta i alla aspekter. Klart är att grupphållning med fri möjlighet att utöva födosök / bete är det otvivelaktigt bästa för de flesta hästars hälsa, både mental och fysiologisk.

 

Källor:

Flannigan, G., & Stookey, J. M. (2002). Day-time time budgets of pregnant mares housed in tie stalls: a comparison of draft versus light mares. Applied Animal Behaviour Science, 78(2-4), 125-143.

Hoffmann, G., Wagels, E., Kraeft, S., Goossens, L., Ammon, C., Georg, H., & Feige, K. (2012). Comparative study of horses in tie stalls, individual housing in boxes and group housing. Pferdeheilkunde, 28(6), 702-710.

Houpt, K., Houpt, T. R., Johnson, J. L., Erb, H. N., & Yeon, S. C. (2001). The effect of exercise deprivation on the behaviour and physiology of straight stall confined pregnant mares. ANIMAL WELFARE-POTTERS BAR-, 10(3), 257-268.

Mills and McDonnel, 2005, The Domestic Horse, bok, Cambridge förlag

Waran, N. 2007, The Welfare of Horses, bok, Springer förlag

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.